Spira är helt återställd sedan smitningsolyckan strax innan midsommar. Rädslan för bilar, när vi är ute och går har börjat avta och jag känner mig lyckligt lottad för att ha en sådan fantastisk hund som Spira är.

Det har varit mycket med allt runtomkring olyckan.. analyserande av följderna, utvärdering av hanterande och lite knep och knåp gällande träning där utefter.. men i det stora hela har vi kommit över det mesta..

Jag tänker dagligen på Spira utveckling och ser vilka fantastiska framsteg hon gör hela tiden. Hennes sätt att växa i förtroende, är en av det största som värmer mitt hjärta.

Att Spira är smart, har jag varit medveten om hela tiden.. men det är så galet häftigt att hon lyssnar och faktiskt förstår vad jag säger. Som till exempel när jag härom dagen frågade henne: "bad jag inte dig att gå in tillsammans med barnen?" och jag hittade henne två minuter senare, liggandes på trappan utanför ytterdörren..

.. i väntan på att få lov att göra det jag bett henne om..?! (Barnen hade stängt dörren efter sig och då är det ju svårt att kunna gå in.*smile)

Det är så himla häftigt att se denna fantastiska utveckling.. och ännu häftigare är det när andra kan se samma sak.. Min mamma var på besök igår och när vi kommer ut i trädgården, efter att ha varit inom köket för att ta kaffe, stannar hon till strax utanför den öppna dörren och utbrister: "men vad hände med den överenergiska Spira? Vad har hänt?" Jag kommer ut på trappan och ser hur Spira ligger helt avslappnad på plattorna strax nedanför trappan. "Ja du.." svarade jag min mamma.. "Hon ser man inte så ofta längre.."

Att Spira blev påkörd, krossade nästan mitt hjärta.. Total ångest över att hon drabbades av detta, här i Sverige var skitjobbig (rent ut sagt) men det är sällan något ont inte har något gott i sig.. Veckan efter olyckan innebar mycket tid hemma i soffan, och jag vill tro att det var en bra träning i avkoppling..?! Visst händer det att hon fortfarande kan bli lite rastlös.. att hon snor en strumpa eller sko, men inte allt i den oroliga andan som tidigare. Och det faktum att hon lyssnar gör att vårt samarbete blomstrar dagligen och jag är så stolt över min livskamrat!!

Här leker dottern affär tillsammans med Spira. Bilden visar hur dottern lägger upp levergodis och hur Spira tålmodigt ligger och väntar på att få lov att äta de.
Tänker på tiden då Spira tog ALLT ätbart, och hur hopplöst det kunde kännas när man hela tiden fick bevaka henne. Kampen med att lära barnen att aldrig lämna något som helt ätbart framme, varken på bord eller diskbänk. Och nu.. såhär.. *kärlek*

Det slog mig faktiskt igen härom dagen, att vi sedan en längre tid tillbaka har haft Spiras torrfoder framme i öppen påse.. och hon har aldrig rört den.. (Strax efter Spira kom till Sverige, var vi hemma hos ett par goda vänner som också har hund.. och jag minns så väl hur jag önskade att Spira, likt deras hundar, skulle kunna "klara av" en öppen torrfoderpåse på golvet utan att tömmas den på nolltid.. Hon hade då väldigt svårt att låta bli deras. Men nu, som sagt, klarar hon av detta galant!!)

Gällande närheten, som en "ohanterad hund" missat under valpstadiet.. är det ett minne blott hur Spira hellre valde ensamhet framför kroppslig kontakt och närhet.
Bilden ovan visar hur dottern bäddat till sig själv ute i trädgården, med filt och kudde, men som Spira såg som en ypperlig plats att gosa ner sig i.. och hon hade inga som helst problem med att dottern ville dela.

Här har Spira precis avslutat sitt bus i rabatten och krupit upp i soffan i uterummet, för att vila under tiden som jag städar bort spåren och fortsätter rensa rabatterna.. *smile*

Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min lilla pälskling.. Har tusen bilder på henne som fyller telefonen.. Med andra ord:

- Jag är sjukt kär i min hund!

Inget speciellt med den egentligen.. mer än att man ser hur pass bra Spira mår, trots allt..

(Filmen är från två dagar efter olyckan.)

Fredag och midsommarafton.. Två dygn sedan Spira var med om en "hit-and-run" olycka.. och läget är stabilt.

Spira kissar och bajsar som hon ska. Äter och dricker, som hon ska och har nu fått kläm på hur hon ska hantera den stora tratten runt huvudet, som hon måste bära för att inte slicka på sina sår..

Vi har varit ute på ett flertal små-promenader i närområdet och det finns inga tvivel längre om att hon inte skulle ha blivit påkörd, då hon får märkbar panik så fort en bil närmar sig.

Blir arg när jag tänker på personen/personerna som gjort detta, men fokuserar på att min hund ska bli bra istället. Blir till att träna, träna, träna.. på att inte vara rädd för bilar. Att ha respekt för de är bra, men att vara rädd känns inte hälsosamt..

Har en video på Spiras tillfrisknande.. som visar hur bra hon kan gå, trots allt..?! Men den får jag lägga in senare, då jag inte kan publicera den via telefonen..

Ta hand om er. Och fortsatt trevlig midsommarhelg!

Spira i en något annorlunda och aningen obekväm midsommarkrans..

Igår, i samband med att vi höll på att packa det sista i bilen, inför kommande midsommarfirande på annan ort, lyckades Spira smita osedd ut i parken alldeles intill..

Tio minuter, en kvart efter sambon kommit in från uppfarten, frågade han mig om det var okej att Spira sprang lös i parken.. (Han såg henne från köksfönstret.) Absolut inte! säger jag som har varit fullt upptagen med det sista inför resan.

Sambon går ut och kallar in Spira, som kommer, tillsynes väldigt skamsen, mot honom. Hon följer med honom in och går direkt in under bordet och lägger sig på sin plats på mattan i vardagsrummet.

Jag hör och ser hur hon flåsar, som om hon har sprungit rejält och hinner tänka tanken "att hon förmodligen har jagat kaniner" och känner mig lättad över att hon kom hem igen efter ändå en så relativt kort stund..

Plötsligt ropar ett av de små barnen:
-Öh mamma! Spira blöder ur munnen!
Jag släpper allt jag har i händerna och går genast fram till min pälskling för att till en början vara övertygad om att hon lyckats få tag på en av de tänkte jagade kaninerna. Ser blodet och går och hämtar en bit papper för att torka bort den obehagliga synen. (Tänker fortfarande att det är blodet från en kanin.)

Jag kryper in under bordet för att nå mitt lilla hjärta, som fortfarande flåsar häftigt.. och till min stora förskräckelse upptäcker jag ett öppet sår på hennes vänstra bakben.
Jag får panik.

Undersöker henne närmare och inser snart att hon är full av sår och att hon är alldeles röd på magen. (Ser ut som ett skrapsår, men jag inser snart att det är blodsutgjutelse inifrån, som ett blåmärke.)

Sekunden senare står jag, skakandes med telefonen i handen och försöker ringa till veterinärskliniken inte långt hemifrån. Kvinnan på andra sidan luren försöker lugna mig, men det är svårt, då hon i nästa mening säger att kliniken stänger om en timme, och att jag får vända mig till kliniken i Vellinge som har öppet till klockan 20.

Jag får ett telefonnummer och några minuter senare sitter jag och min äldsta son i bilen med Spira redo för att åka till Vellinge.

15 minuter senare parkerar jag bilen utanför kliniken och går in för att få hjälp. När jag kommer in står där en kvinna med sin hund och pratar med receptionisten och sekunderna som går, utan kontakt, med kvinnan som bara pratar och pratar får mig att bryta ihop. Tårarna börjar rinna och sekunderna senare, när jag i min växande panik, känner mig redo för att vara otrevlig och bryta deras, för mig totalt oviktiga samtal, möts jag av en sköterska som släpper allt och följer med mig ut till bilen där min son väntar med Spira.

Sköterskan hjälper mig att lyfta in Spira och vi lägger henne på en filt på golvet i ett rum. Jag sätter mig bredvid och sköterskan gör en snabb undersökning för att tillkalla veterinär som kommer inom kort.

Av skadorna att döma, har Spira blivit påkörd.. Sakta men säkert börjar chocken att lägga sig och oron över några inre skador börjar ploppa upp i mitt huvud. (Vi förlorade en hund när jag var tolv, som också blev påkörd och som tydligen satt spår i mitt inre..)

Klockan var cirka 16:20 när vi anlände till kliniken. Strax innan kl 18 kom Spira, in till röntgen, där svaren på alla mina frågor skulle ges. Full av lugnande och smärtstillande skötte Spira sig exemplariskt, även om hon märkbart hade ont. Kändes skönt att se hur trygg hon upplevdes, när jag var vid hennes sida.

- Min älskade tuss, vad du hittar på.. En mening som jag tror jag sa säker hundra gånger..?!

Enligt veterinären kunde hon inte se några inre skador. Inga brutna ben och eftersom Spira hade kissat på bänken där hon låg, trodde hon även att urinblåsan var intakt. Men veterinären ville ändå påpeka att eventuella sprickor kunde vara svåra att upptäcka så pass tidigt efter olyckan.

Vi lämnade Spira, sonen och jag, för att åka och äta något under tiden som Spira skulle få såren tvättade och ihopsydda. Vi avtalade tid (19:45) för hämtning och körde sedan motvilligt iväg.

Drygt en timme senare, cirka klockan 19:25, var vi tillbaka på klinikens parkering, mätta men fortfarande oroliga.. När klockan slog 19:35 kunde jag inte sitta kvar i bilen längre och vi bestämde oss för att gå in och sätta oss för att vänta där istället.

20:20 kom sköterskan och veterinären ut med Spira på bår. Spira var fortfarande nästan sovandes, fullpumpad med morfin och lugnande mot smärtan, men reagerade på min röst och vid vissa plötsliga ljud. (Det gör fortfarande ont i själen när jag nu såhär i efterhand tänker på de ömkliga gnyende hon gjorde ifrån sig under sitt uppvaknande..)

Det tog ytterligare en bra stund innan vi alla var redo för att åka hem. Klockan hade passerat 21:30 när vi lämnad kliniken med vår omtumlade och mörbultade pälskling för att kvarten senare försöka få ut henne ur bilen. (Inte helt lätt eftersom hon inte ville resa sig upp ifrån golvet på passagerarsidan, men det gick till slut.)

Jag bäddade ner Spira i soffan. Gav henne blötmat med sked, som hon åt och gick sedan ut för att ringa till polisen. Jag gjorde en anmälan om smitningsolyckan och mindes plötsligt att jag för bara några veckor sedan sett en påkörd katt i anslutning till samma gata. (Bara en korsning emellan..)

Efter samtalet med polisen var jag totalt matt i hela kroppen. Urholkad på energi, som hade runnit ut med alla känslor under de senaste cirka sex timmarna..

Somnade tillslut trots fortsatt oro, i soffan tätt intill min sovande Spira.

---------

Vaknade imorse av att Spira gnydde klockan 07:10. Jag frågade om hon ville ut och kissa. Jag lyfte ner henne ifrån soffan och när jag gick mot dörren och kallade på henne, lyckades hon själv komma ut i hallen.

Hon har ätit, druckit och kissat (länge) och stöttar sig bra mot det opererade benet. Hon har till och med visat intresse för fåglarna som flyger över trädgården, vilket känns som ett bra tecken! *smile*

Jag har varit i kontakt med kliniken, för önskad uppföljning nu under morgonen och känner mig trots allt lugn idag.. Med ett bokat återbesök på måndag hoppas vi att vi bara har gott att säga och håller tummarna för att det kommer lite bajs också snart..?!

---------

Jag vill klandra mig själv, men vet innerst inne att detta är en ren och skär olyckshändelse! Vår tomt är helt inhägnad och vi brukar låsa dörren efter oss, men i alla förberedelser med packning och grejer har Spira på något sätt lyckats ta sig ut..
.. även om det faktum, inte får mig att känna mig mindre rutten..

I skrivande stund ligger Spira i soffan i uterummet, med min äldsta son i soffan mittemot och sover.. Resten av familjen har åkt iväg för att fira midsommar och jag försöker planera om.. Någonstans känns det som oviktigt.. Huvudsaken är att Spira läker och blir frisk, men för sonens skull får jag nog komma på något..

Jag lovar att uppdatera inom kort, förhoppningsvis redan ikväll..

- Ta hand om er och glöm inte att njuta av tiden tillsammans med era pälsklingar.. man vet aldrig när det kan gå förlorat..?!

Jag försäkrar er.. Även om jag inte skriver om Spiras utveckling varje dag, händer det nya saker hela tiden..

Genomgick vår allra första gång tillsammans, på grundkursen i lördags, vilket innebär att vi tränat stenhårt på kontakt hela veckan.. Något som i sin tur medfört sig nya små personlighetsdrag hos min lilla pälskling. Det senaste är Spiras sätt att visa att hon vill leka. Det kanske låter våldsamt, när jag säger att hon hoppar upp och ställer sig upp på bakbenen mot mig, samtidigt som hon biter i min tröja.. och jag erkänner att det kan göra aningen ont när hon nyps med framtänderna eller tar tag om hela armen eller handen, men vi tränar intensivt på att inte vara så "hårdhänt".. vilket går bättre och bättre..

Idag var det gång två, på kurs och vi fick nya övningar att träna på.. Bland annat att Spira ska "nosdutta" min hand. (En övning som innebär att hunden ska komma och trycka nosen mot handen. Ska fungera som en tyst inkallning..)

Nåväl.. Träningen fortsätter och inläggen kommer när tid ges åt detta..

(Lite bus i sängen, är minst lika viktigt som träningen med vardagslydnad, speciellt om man har en hund som Spira, som lätt blir uttråkad och behöver många pauser för att behålla fokus..)

Och med detta säger vi:
- Trevlig fortsatt lördag!!

Under kvällen som har gått, har jag tillbringat tre timmar med teori, i R+ hundskola. Grundkursens första lektion, utan hundar.

Många intressanta tankar väcktes och inspiration till tusen, när det var dags att runda av och avsluta.

Redan imorgon kommer vi att träffas igen, för vår andra lektion.. och då kommer vi även att ha våra pälsklingar närvarande.

- Det det ska bli så kul att äntligen få lov att komma igång med Spiras och min "proffesionella" träning tillsammans!

Vi är en liten grupp, med sex stycken hundar, vilket mitt förnuft säger är precis lagom.. Känner redan att det kommer finnas gott om utrymme för oss alla, både hundar och förare, för att få riktigt bra kvalitet, med de bästa förutsättningarna för oss alla.

På bilden har Spira hittat något väldoftande under snön och räds inte för att stoppa in hela nosen under det kalla snötäcket..?!

Sedan flytten drog igång, har uppdateringarna varit få.. vilket tyvärr kommer bestå ett tag till, då vi saknar uppkoppling.. (Hur det nu är möjligt 2017?!)

Men bortsett från dålig uppkoppling, flyter livet på rätt bra för vår lilla Spira, som faktiskt inte är så liten längre.. (Klassad som "mellanhund" när jag bokade henne, men har passerat gränsen och ses nu som en "stor" hund.) Men det är som man säger..
- Ju större hund, desto mer att älska! Och som jag älskar denna underbara hund!

Hon är väldens charmtroll och är känd i hundrastgården som "hon den snälla", för de som ännu inte lärt sig hennes namn..

Spira är smart, ibland så pass att man kan bli tokig, då hon knäcker kod efter kod och på så sätt testar allas våra gränser..
För att ta ett exempel: så kan en stängd dörr inte hindra Spira.. Dörren måste vara låst, annars öppnar hon med båda tassarna på handtaget.. (Fråga barnen vad de tycker om det.. *hahaha*)

Hon bäddar.. Fast inte snyggt och slätt, som på bilden.. utan när ingen ser rafsar hon ihop hela överkastet i en hög i mitten av sägen, för att sedan lägga sig på ett täcke sidan om.. (ser roligt ut när hon jobbar med projektet, men inte lika kul med gruset som blir i sängen som man sedan, så härligt, kryper ner i vid läggdags.. *smile*)

En annan lite finurlig sak som Spira har kommit på, är att man kan härja fritt när matte går på toaletten..?!! Att tugga sönder något tar inte många minuter med Spiras starka käkar..
(På bilden är hon tvingad, efter ett flertal försök, att göra mig sällskap inne på toaletten, vilket hon demonstrativt visar sitt missnöje mot.)

Men hon är en fantastisk hund!!
Otroligt snäll och tillgiven, även om hon börjar trotsa mer och mer nu som unghund.. Hon går ihop med alla.. hundar, som människor.. så trots tuggande, skällande och en del lite för hårda tag, så skulle jag inte kunna få en bättre hund i mitt liv!

Om inte..?!
Kanske inom snar framtid, då jag och Spira börjar vår första kurs tillsammans. Med start redan nästa vecka, ser jag hoppfullt på vår fortsatta utveckling tillsammans och det ska bli riktigt kul att få se vad min pälskling kommer att kunna åstadkomma.. med mig vid sin sida. *smile*

Avslutar dagens inlägg med en nytagen bild på oss tillsammans i sängen i vardagsrummet.. Med Melodifestivalen på tv:n, popcorn i godisskålen och resten av familjen intill önskar vi er en fortsatt trevlig lördagskväll!

Imorse när vi vaknade i vardagsrummet (pga flyttkaos) låg jag och Spira kvar i sängen, medan husse gick ut för att röka sin morgoncigg. Spira hörde hur husse gick runt utanför huset och morrade lite lätt, där hon låg vid min sida. Jag berömde henne och sa: "Bra Spira, du passar."
Två minuter senare hörde Spira fotsteg uppför entretrappan och på två röda ställde hon sig upp i sängen.. Och samtidigt som husse slog upp dörren sa jag "passa" till henne, varpå Spira gav till två kraftiga skall samtidigt som hon for ut i hallen.

Världens snällaste och gladaste hund, men hon låter ganska farlig.. och det är ju bra, nu när vi bor i hus tänker jag. *smile*